söndag 16 februari 2014

Hur kan det komma sig?

Jag är så långt från dansbandsdiggare som man kan komma tror jag.
Ändå tycker jag det är något särskilt med De sista ljuva åren. 
Jag kan lyssna på den flera gånget i följd och blir till och med tårögd.
Det är något visst med den.
Men jag kan inte fatta att det är jag som reagerar så.
Visst måste det vara ett ålderstecken?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar