torsdag 6 juli 2017

Soligt och sorgligt

Solen strålade så vackert idag när vi samlades vid Norra Ljunga kyrka för att säga farväl till käraste Bojan. En arbetskamrat som så småningom blev en av mina bästa vänner. 
Det blev en oerhört vacker begravning med underbara psalmer och ett fint tal av prästen. 
Och jag var så ledsen, ledsen. 
Det är så svårt att förstå att hon är borta och att vi aldrig mer ska dricka kaffe tillsammans.
Eftersom det inte var någon samling efteråt var vi några vänner som gick ut och åt lunch tillsammans. Det blev en fin stund det också. 

tisdag 4 juli 2017

Sen sist...

...så har det varit mycket. Jag har haft en fin födelsedag med många underbara presenter. Bland annat den här snygga ljuslyktan med en devis som jag borde läsa dag och natt. 



Blev bjuden på lunch av Lennart och Margareta och som vanligt var det underbart gott. Fick också god choklad och ursnygga linnetabletter som jag länge önskat mig.


Fick en ask med spännande innehåll av P, plus middag på Vita Amandi som vi fortfarande har framför oss.

Fick förstås också fina presenter från barn och barnbarn och min syster. Bestick, armband, duschkräm lunch på Bryggan i Jönköping och gott te. Så tacksam för alla presenter. 
Dagen förmörkades dock av budet av att en av mina bästa vänner hade dött på morgonen. Hon har varit sjuk länge så det är skönt att hon slipper lida met. Men jag saknar henne så väldigt mycket. I övermorgon begravs hon och det kommer att bli en tung dag. 

lördag 10 juni 2017

Och nu är det kväller

En ljuvlig dag har det varit. Vi är hostiga, och då särskilt P, men vi har 

donat och fixat idag för hans barn kommer på middag i morgon. Roligt att laga mat tillsammans, men nu är det mesta klart. 

Så nu softar vi med lite vin och njuter av sommarkvällen. Har plockat ett stort fång av hundkex. Det var mammas älsklingsblommor och hon hade alltid det på köksbordet den här tiden. Ibland tycker jag saknaden efter henne och pappa blir värre och värre. Och jag blir allt vemodigare och vemodigare. Antingen beror det på åldern eller så är jag sån till min natur. Gissar nog på det senare. 

fredag 9 juni 2017

Mer design


Det har ju varit en kort vecka men en mycket hektisk sådan. Proppad med möten samtidigt som vi gör tidning som ska lämnas för tryck på måndag.
Men allt har flutit på och nu kan jag ta helg med gott samvete.
Blir en stick- och mathelg tror jag bestämt.
Snart fyller jag år och jag har skickat önskelistor. Det är kul att kolla på nya grejor till hemmet och jag är svag för snygg design.
Som muggen jag fick av min syrra för några år den.
Älskar den rena formen och så är det Y:et också förstås. 
Mer design till folket.
Och ha en fin helg också. 



tisdag 6 juni 2017

Cancer

Och det är nationaldag och jag går ut i min trädgård och plockar den första pionen. Det är en vacker, om än lite kylig, dag. När jag går där i trädgården så tänker jag på gårdagen.
Då var jag och hälsade på lilla Amanda och hennes föräldrar. 
Amanda fyller åtta år i höst och en stor del av sitt liv så har hon varit sjuk. Det började med en hjärntumör och när hon väl sedan blivit cancerfri så har alla behandlingar satt stora spår hos henne. Som mormor kan jag bara stå bredvid och det är så svårt att se barn vara sjuka.
Man önskar ju att alla små flickor och pojkar skulle få vara ute och skutta och leka och slippa ha ont. Jag vet att vi inte är ensamma. Cirka 300 barn om året får cancer i Sverige och ungefär 80 procent överlever. Och många har efterverkningar som vår Amanda.

Jag vet att det är lönlöst men jag önskar så att i alla fall barn slapp den vidriga cancern - och för den delen alla övriga sjukdomar också.
Och en dag som denna så står allt det vackra i så bjärt kontrast till barns lidande.

lördag 3 juni 2017

Den sista skälvande skönheten

En dag i långsamhetens lov blev det idag. Det är mycket på alla håll och kanter just nu och jag behöver vara få vara.
Ta dagen som den kommer som det så vackert heter.
Planterade en del av mina utomhuskrukor men regnet avbröt mig. God middag, vitkålsgratäng, med hemlagad glass till dessert.
Kollat på mitt favvoprogram, Barnmorskan i East end.
Läst lite.
Längtat lite.
Och konstaterat att rosor är vackrast när de nästan är utblommade. När den sista skälvande skönheten lyser och påminner mig om tiden...

Long time...

Länge sen nu.
Men är nu tillbaka igen.
Har längtat efter att blogga men orken har inte riktigt funnits.
Den där förbaskade vitaminbristen har nästan tagit kål på mig.

Idag är det i alla fall pingstafton. Har varit hos min syster ute på Tångerda och fikat. Min fina systerson var där också och vi åt ostkaka. En härlig stund.

Min älskling är rejält förkyld och eftersom jag nyss varit sjuk så vill jag absolut inte bli smittad. Jag längtar efter honom och det är så mysigt att känna så.


Min systers katt har koll på läget. Ett charmtroll är han.