Såklart var inte vår skilsmässa så himla lätt men jag är ändå lite stolt över att vi har fixat den så bra. Vi har samarbetat i allt som har rört barnen och det har varit så gott.
Numera ses vi ibland när barn och barnbarn fyller år och det är alltid trevligt.
Ibland är hans sambo med och ibland är min kärlek med.
Och det funkar alltid lika bra.
Så skönt det är när man kan agera vuxet och inte utsätta barnen för slitningar och konflikter.
Man kan ju faktiskt inte hjälpa att ibland svalnar känslorna i ett förhållande.
Det är förstås tufft när det händer och jag kan lova att ingen frivilligt väljer det. Men alldenstund det ändå sker så är det viktigt att komma ihåg att man är en vuxen person som måste ta ansvar för sin relation; oavsett om man är den som lämnar eller lämnas.
I vårt land går man in frivilligt i relationer och måste vara medveten om att det innebär ett stort ansvar också.
Därför är jag så himla tacksam och glad för att det var så trevligt att träffa barnens pappa i lördags på Amandas kalas. Och jag är också tacksam för att min P också tycker det är så trevligt att träffa honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar