måndag 21 april 2014

Dubbelbottnat

Med bleka kinder letar jag mig ut i solen och njuter eftermiddagsteet på trappan. 
Det är såna här dagar jag minns varför det är så härligt att ha ett hus samtidigt som jag kan bli så frustrerad över allt arbete som är att göra.
Tänker att allt ordnar sig och läser en av mina älsklingsdikter:

Onödig oro
Kastrullerna kokar allt oftare över
och stekpannans flundror fastnar.
Köksfönstret står på glänt.
Vår vidbrändhet blandar sig naturligt
med världens.
Du oroar dig för framtiden.
Inte skall du oroa dig för framtiden!
Ovanför oss, där gudar förr höll till,
har snökristaller samlat sig
och väntar på att falla.
De vill oss säkert väl.
De bäddar åt oss alla.


Werner Aspenström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar