Längtan och drömmar

I eftermiddags satte jag på värmen för första gången sen i våras. Så det är väl bara att konstatera att nu ä snart hösten här på riktigt.
Det har varit en konstig sommar. Väldigt mycket ledig tid men ändå inte semester. Tillvaron blir upp och ner när man är sjukskriven.
Och jag har heller inte varit vid havet en enda gång.
Känns jättekonstigt.
Skulle gärna vilja komma bort ett tag och sitta i en stuga och skriva. Titta ut över horisonten och låta orden flöda inne i skallen. Känna den saltmättade doften av hav.
Kanske sitta vid en strand och bara vara...

Man måste drömma för att komma någonstans i livet. Det var länge sen jag lärde mig det.
Men jag måste nog låta drömmarna ta mer plats i mitt liv för att de ska besannas.

Och här kommer några bilder från ett annat hav en annan gång.