Kände mig lite glad och lättsam när jag kommer hem igen.
Tidigare ikväll var jag hos honom som jag är god man för och fikade. Det blev en härlig men vemodig stund. Efter kaffet skulle vi kolla på min ipad efter ett nytt soffbord till honom. Han var snabb till beslut och visste precis vad han ville ha. Tänkte på hur det var i omsorgens barndom när utvecklingsstörda inte fick bestämma något själva. Tänkte också på att det fortfarande är så ibland och det gör mig både arg och ledsen.
När bordet var beställt sjöng vi tillsammans. Det blev både Flottarkärlek, En gång vi seglar i hamn och Engelska flottan har siktats vid Vinga. Det var så härligt att sitta tillsammans i hans soffa och sjunga högt och lite falskt och känna livet i sig.
När det var dags för mig att gå sa han att han saknade sina föräldrar; att han inte ville vara föräldralös. Och då slog det mig att precis så känner jag också.
Jag vill verkligen inte vara föräldralös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar