Och nu är det kväller

En ljuvlig dag har det varit. Vi är hostiga, och då särskilt P, men vi har 

donat och fixat idag för hans barn kommer på middag i morgon. Roligt att laga mat tillsammans, men nu är det mesta klart. 

Så nu softar vi med lite vin och njuter av sommarkvällen. Har plockat ett stort fång av hundkex. Det var mammas älsklingsblommor och hon hade alltid det på köksbordet den här tiden. Ibland tycker jag saknaden efter henne och pappa blir värre och värre. Och jag blir allt vemodigare och vemodigare. Antingen beror det på åldern eller så är jag sån till min natur. Gissar nog på det senare. 

Mer design

Det har ju varit en kort vecka men en mycket hektisk sådan. Proppad med möten samtidigt som vi gör tidning som ska lämnas för tryck på måndag.

Men allt har flutit på och nu kan jag ta helg med gott samvete.

Blir en stick- och mathelg tror jag bestämt.

Snart fyller jag år och jag har skickat önskelistor. Det är kul att kolla på nya grejor till hemmet och jag är svag för snygg design.

Som muggen jag fick av min syrra för några år den.

Älskar den rena formen och så är det Y:et också förstås. 

Mer design till folket.

Och ha en fin helg också. 

Cancer

Och det är nationaldag och jag går ut i min trädgård och plockar den första pionen. Det är en vacker, om än lite kylig, dag. När jag går där i trädgården så tänker jag på gårdagen.

Då var jag och hälsade på lilla Amanda och hennes föräldrar. 

Amanda fyller åtta år i höst och en stor del av sitt liv så har hon varit sjuk. Det började med en hjärntumör och när hon väl sedan blivit cancerfri så har alla behandlingar satt stora spår hos henne. Som mormor kan jag bara stå bredvid och det är så svårt att se barn vara sjuka.

Man önskar ju att alla små flickor och pojkar skulle få vara ute och skutta och leka och slippa ha ont. Jag vet att vi inte är ensamma. Cirka 300 barn om året får cancer i Sverige och ungefär 80 procent överlever. Och många har efterverkningar som vår Amanda.

Jag vet att det är lönlöst men jag önskar så att i alla fall barn slapp den vidriga cancern - och för den delen alla övriga sjukdomar också.

Och en dag som denna så står allt det vackra i så bjärt kontrast till barns lidande.

Den sista skälvande skönheten

En dag i långsamhetens lov blev det idag. Det är mycket på alla håll och kanter just nu och jag behöver vara få vara.

Ta dagen som den kommer som det så vackert heter.

Planterade en del av mina utomhuskrukor men regnet avbröt mig. God middag, vitkålsgratäng, med hemlagad glass till dessert.

Kollat på mitt favvoprogram, Barnmorskan i East end.

Läst lite.

Längtat lite.

Och konstaterat att rosor är vackrast när de nästan är utblommade. När den sista skälvande skönheten lyser och påminner mig om tiden...

Long time...

Länge sen nu.
Men är nu tillbaka igen.
Har längtat efter att blogga men orken har inte riktigt funnits.
Den där förbaskade vitaminbristen har nästan tagit kål på mig.

Idag är det i alla fall pingstafton. Har varit hos min syster ute på Tångerda och fikat. Min fina systerson var där också och vi åt ostkaka. En härlig stund.

Min älskling är rejält förkyld och eftersom jag nyss varit sjuk så vill jag absolut inte bli smittad. Jag längtar efter honom och det är så mysigt att känna så.

Min systers katt har koll på läget. Ett charmtroll är han.