Den sista skälvande skönheten

En dag i långsamhetens lov blev det idag. Det är mycket på alla håll och kanter just nu och jag behöver vara få vara.

Ta dagen som den kommer som det så vackert heter.

Planterade en del av mina utomhuskrukor men regnet avbröt mig. God middag, vitkålsgratäng, med hemlagad glass till dessert.

Kollat på mitt favvoprogram, Barnmorskan i East end.

Läst lite.

Längtat lite.

Och konstaterat att rosor är vackrast när de nästan är utblommade. När den sista skälvande skönheten lyser och påminner mig om tiden...