Offerkofta och tacksamhet

Ibland tänker jag på en av mina gammelmostrar. Hon hade en sångröst som få och var en vacker kvinna med bruna ögon och tjusig håruppsättning. Alltid korsett på sig så att figuren var timglasformad. Hon blev tidigt änka och hade inga barn så därför betydde min mamma väldigt mycket för henne. Och mamma - och för den delen pappa - ställde alltid upp för henne. De flyttade henne otaliga gånger, mamma sydde gardiner och pappa spikade tavlor. När hon kom på besök till mormor var hon alltid hemma hos oss också och när hon varit svårt sjuk var hon en längre tid hos mamma och pappa som konvalescent.
Egentligen var hon en ganska rar kvinna men så fort hon var med oss så gnällde hon. Allt var fel i hennes liv. Hon hade inga vänner, dåliga bostäder och grannar som var högljudda. Det fanns inget som var bra. Och eftersom mamma och pappa var snälla människor lyssnade de på allt klagande och försökte hjälpa till i alla lägen. Vi andra som var runt omkring tyckte också synd om lilla gammelmoster och ägnade timmar åt att lyssna på henne och ömka henne.
Så dog hon och det blev bouppteckning. Mamma fick med sig en stor koffert hem fylld med foton och väl hemma satte hon sig och tittade igenom alla bilder.
Och vad fick hon se?
Jo, en gammelmoster som log och skrattade och var på det ena kalaset efter det andra. Fullt med folk och glada människor.
Inga sura miner och ingen dysterhet.
Så egentligen hade hon haft ett ganska bra liv.
Men eftersom vi tillät henne att ständigt ha offerkoftan på sig och kände oss skyldiga så fortsatte hon ju att gnälla och tycka synd om sig själv.
Nu menar inte jag att man inte ska få krisa och tycka att livet är skit ibland, men jag har svårt för de som inte tar ansvar för sina liv och skyller på andra.
I såna lägen är det bra att jobba med sin tacksamhet. Att påminna sig om allt som faktiskt är bra i ens liv. Själv brukar jag varje kväll tänka igenom vad jag är tacksam för. För trots Amandas cancer, mammas död och tusen andra kriser så har jag väldigt mycket att vara tacksam för.
Och så tror jag det är för de flesta.

Allt fortsätter

Idag har det varit en ganska tung dag.

Tänker mycket på mamma och om vi kunde ha gjort något mer för henne nör hon levde.

Såklart kunde jag ha gjort det, det kan man alltid.

Men samtidigt måste man tänka på sin egen förmåga och vilken kraft man har.

Och utifrån det så har jag gjort allt i min makt för att mamma skulle ha det gott och bra under sin sista tid i livet.

Just nu känner jag mig trött och det är svårt att tänka på att jag ska börja jobba i morgon. Sommaren har inte inneburit någon vila och tanken på en lång höst lockar inte. 

Men det är väl som vanligt att det är en dag i taget som gäller.

Och att försöka vara så kärleksfull som möjligt, både mot mig själv och mot min omgivning.

Ett sätt att se framåt är ju att betrakta de små kläderna som Jakob hade som bäbis. Jag har tvättat allt och nu ska det överlämnas till Jakob och Pilla när de ska få barn till hösten.

 Ja, livet fortsätter och jag är övertygad om att mamma är med oss, på något sätt.

En liten tripp

Vi har varit några dagar i Stockholm. Det var skönt att komma bort lite; skönt att slippa oroa mig för mamma hela tiden. 

Första kvällen bjöd P på härlig middag på en sydamerikansk krog på Fleminggatan. Helt underbar mat och väldigt fint att kunna sitta ute och njuta av folklivet och av varandra.

Och mätta blev vi.

Andra dagen var vi hos kära Sonja och Conny och blev bjudna på lunch och eftermiddagskaffe. Samtalsämnena ville aldrig ta slut och det var så himla härligt.

Efteråt gick vi på Fotografiska och såg flera häftiga utställningar som verkligen lämnat spår hos mig. Kvällen avslutade vi med en öl på en båt vid Stadsgårdskajen. 

Och igår åkte vi hem genom ett sommarvackert Sverige.

Det är kul med små korta resor ibland. Man hinner mycket mer än man tror och det är mysigt att sitta tillsammans i bilen.

P kör och jag stickar. 

Och så pratar vi.

Hjärtat värms

Det är fantastiskt att få uppleva all värme och omsorg från släkt och vänner när livet är lite tufft. Jag har fått massor av blommor och fina kort med hälsningar sedan mamma dog. Det gör mig så glad och rörd och betyder så ofantligt mycket.

Tack

Mamma dog i söndags kväll och saknadnen är enorm.

Men jag känner också lättnad över att hon slapp ifrån all sjukdom.

Igår kväll var vi i Vallsjö gamla kyrka på tacksägelse för henne.

Det blev en så fin stund och det kändes ljust och vackert.

Många kom fram och kramade om oss och det är gott att vara omsluten av värme och kärlek.

När mammas namn hade lästs upp tände man ett ljus för henne och det lyste med en varm och klar låga. 

Precis som mammas liv har varit - varmt och klart och fyllt med kärlek.

Jag är så tacksam för mammas liv och för att just hon fick bli min mamma..

Lite senare på kvällen grillade P och jag och jag fylldes återigen av kärlek och värme.

Den största lyckan

Sent igår eftermiddag fick jag veta att lilla Amandas senaste MR var helt perfekt.

Fatta den glädjen.

Den går utanpå allt annat i mitt liv och jag känner mig så oerhört ödmjuk som får vara med om detta.

Gläds med mig!

Livet just nu

Har egentligen semester men är så långt från ledighet man kan komma.

Min syster och jag är med mamma så mycket vi kan och däremellan tänker vi på henne och oroar oss. Vi sitter hos henne när hon sover och när hon är vaken pratar vi om gångna tider och hur roligt vi har haft det. Det är värdefullt, vackert men sorgligt.

Under tiden stickar vi och försöker låta händerna ta hand om själens oro.

När jag är hemma försöker jag göra lite fint och njuter av att pionerna äntligen blommar. 

Älskar för övrigt pioner.

I lördags firade Jakob sin 28-årsdag och det är svårt att förstå att min yngste är så gammal. Han och Pilla hade ordnat med så gott grillat och en fantastisk cheesecake hade Pilla gjort till efterrätt. P och jag var där tillsammans med Pillas föräldrar och Min exman och hans kvinna. 

Det var så trevligt och kvällen var ljummen när vi gick hem genom Nässjö på sena kvällen.

När vi kom hem satte vi oss på trappan och drack ett glas rose och pratade. 

Så lycklig jag är som kan prata så mycket med honom jag älskar.

Länge sen nu...

Jag ligger i sängen och det är svalt och skönt i sovrummet.

Längesen jag bloggade nu.

Det har varit mycket att stå i så jag har inte riktigt orkat.

Men firade i alla fall min födelsedag tillsammans med min finaste P. Vi åkte på utflykt till Levanders cafe i Alseda och fikade gott. Sen bar det vidare till Skirö och lite andra platser.

Blev en så fin dag.

Och igår var jag på kalas hos en före detta arbetskompis. Så underbar mat och en underbar kväll.