Det är kväll här hemma i mitt hus, ljuslyktorna brinner och det står färska blommor på bordet. Jag har plockat fram de stickningar som ska få följa med mig till helgens stickstämma i Vrigstad och jag längtar så jag kan spricka efter alla goda samtal och fina möten med härliga stickerskor. Så kollar jag på nyheterna och ser bilderna på flyktingar som ungrarna sprutar tårgas och vatten på.
Hur kan det vara så hemskt och hur blev det så hemskt?
Ibland förstår jag inte världen jag lever i och jag vill bara tro att allt är en mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar