...farmor till hösten och det är så roligt och rörande att mitt inre nästan svämmar över. Igår var Jakob och Pilla på ultraljud och jag började gråta när jag såg bilden på den lilla ungen. Armarna och benen viftade och det såg ut som han/hon gjorde tummen upp.
Det är så stort att få vara med om och även om jag redan är mormor till en liten underbar flicka så rymmer hjärtat all kärlek som behövs för att älska ett nytt litet barnbarn.
Och jag tittar på vackert, mjukt ullgarn för det är klart att jag ska sticka kofta och mössa och kanske ett par sockar. Och sen fantiserar jag att kan vara barnvakt och vi ska läsa böcker och bygga med lego och kanske baka så småningom.
Men mest av allt ska jag älska den lilla av hela mitt jag och det känns så stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar