Tänker mycket på flödet i livet; hur det mesta verkar komma stötvis och utan synbar eftertanke. Så är det förstås inte, jag tror det mesta har en mening.
Men jag vill leva i kärlekens flöde, i mina relationer förstås men också i det som omger mig.
Just nu rensar min syster och jag bland mammas saker. Hon har fått en lägenhet i ett trygghetsboende och det känns bra. Men det är lite vemodigt att gå igenom allt. Det är ju hela mitt barndomsliv som passerar revy också och det känns lite i hjärtat.
Så igår kväll var jag lite nere och trött.
Då bankar det på dörren och utanför står min käre P. Med en namnsdagspresent och en varm famn. Och jag blev så glad och vi kokade te och tände ljus och jag låg med huvudet i hans knä och det var varmt och vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar