Det var ljummet i luften och det hade börjat mörkna. Men jag såg ändå den ljusa randen så tydligt. Och det var därför jag tog med stenen hem.
För jag ville alltid komma ihåg den där underbara kvällen när vi satt där och allt var innerligt och lyckligt. Men jag ville också påminnas om att det finns alltid en väg i ljuset, hur mörkt det än ser ut. Ibland ser vi inte hur ljuset flödar för vi är så upptagna av att vistas i mörkret och låta det omsluta oss.
Men ljuset finns där och det finns alltid en väg att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar