Spelar Dylan och vilar på min älskade blå soffa i vardagsrummet.
Känner frid och ro i själen och tänker att vissa saker måste man lämna. Man kan inget göra åt dem och då är det meningslöst att lägga energi på dem.
Jag är på min egen resa här i livet och kommer allt närmre den stund då jag blir den jag ska vara.
Det är stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar