Om helgen som kommer

Vi tillhör ju alla kretsloppet. Vi föds och vi dör, vi föds och vi dör...
Döden är det mest demokratiska vi har.
Vi måste alla dö.
Där är vi lika, ingen kommer undan.
Eftersom jag drabbats relativt hårt av döden så tänker jag ofta på den. Vill att tankarna på den ska göra mig mer levande och framför allt att jag ska ta vara på livet i så stor utsträckning som möjligt.
Misslyckas förstås med det ganska ofta men intentionen finns där.
Särskilt när Allhelgonahelgen närmar sig. Hur jag än gör så tycker jag den är lite dyster.
Därför försöker jag samla barn och barnbarn och mamma och min syster och hennes barn och särbo till en middag. Jag vill att vi ska vara tillsammans och äta god mat, ha många levande ljus och prata med varandra. Det lindrar det mörka och lite dystra och påminner om att när vi lever så ska livet levas.