Lite senare äter jag påskdagsmiddag hos min syster och svåger.
Mamma är förstås med och vi pratar om gamla minnen.
Roligt och sorgligt, huller om buller.
Och ständigt återkommer vi till hur fort tiden har gått och hur fort den går.
Och hur ska vi ta till vara den ännu bättre?
Ingen av oss har svaret.
En dag i taget, och så att försöka göra det bästa av den! (Det är mitt livsmotto.)
SvaraRadera