Gick runt bland alla barn och det var en så härlig stämning.
Rätt som det var kände jag en liten grusig hand i min hand.
Så gick vi där, den lille pojken och jag, alldeles ordlösa men
med förtroendefulla steg i världen.
Så fint det kan bli ibland, helt oväntat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar