Ögonen möts, värme uppstår och ett gott samtal tar sin början.
Det kanske aldrig blir en vänskap av det men jag bär med mig mötet
vidare i hjärtat.
Och det är så gott att känna så.
Tänker på en av mina favvodikter av Hjalmar Gullberg.
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar