Kontraster

Just nu lever jag i kontrasterna värld. Lyssnar på Kim Larsen och en låt så bra att själen dunkar av glädje. Här är länken till den.
Det är ruffligt, uppkäftigt och hest och alldeles, alldeles underbart.
Och texten sen:

This is my life
this is my time
just show me the light
and I go there.

Give me the wine
bitter and sweet
and a little bit of bread
that's all I need.

No, I don't want the gold from Xanadu
I think I leave it all to you
Whao-ao-aa
this is my life and I don't care.

This is my street (Whao-ao-aa)
are you restless feet
carry me on to anywhere.

ooooh
Take the fear
take it away (feaar, take it away)
and give me some hope
for one more day.

I saw a ghost behind the door
when the kids were coming home from the war
whao-ao-aa
with broken dreams and nothing more.

I heard a woman singing her songoch enf
and it was good and warm and strong
whao-ao-aa
She made me cry I don't know why.

no-no-no-no
I don't want to bring you down
I declare it's good to be here
whao-ao-aa
this is my life and I don't care!

För övrigt plockar jag lavendel och gör små fina buketter som doftar gott. Som en herrgårdsfröken på 1800-talet. Och jag älskar den där ombytligheten och vägrar fastna i konformitet och det enahanda. 

Annars känner jag mig glad och stark idag. Också det en kontrast.