Ibland tänker jag på en av mina gammelmostrar. Hon hade en sångröst som få och var en vacker kvinna med bruna ögon och tjusig håruppsättning. Alltid korsett på sig så att figuren var timglasformad. Hon blev tidigt änka och hade inga barn så därför betydde min mamma väldigt mycket för henne. Och mamma - och för den delen pappa - ställde alltid upp för henne. De flyttade henne otaliga gånger, mamma sydde gardiner och pappa spikade tavlor. När hon kom på besök till mormor var hon alltid hemma hos oss också och när hon varit svårt sjuk var hon en längre tid hos mamma och pappa som konvalescent.
Egentligen var hon en ganska rar kvinna men så fort hon var med oss så gnällde hon. Allt var fel i hennes liv. Hon hade inga vänner, dåliga bostäder och grannar som var högljudda. Det fanns inget som var bra. Och eftersom mamma och pappa var snälla människor lyssnade de på allt klagande och försökte hjälpa till i alla lägen. Vi andra som var runt omkring tyckte också synd om lilla gammelmoster och ägnade timmar åt att lyssna på henne och ömka henne.
Så dog hon och det blev bouppteckning. Mamma fick med sig en stor koffert hem fylld med foton och väl hemma satte hon sig och tittade igenom alla bilder.
Och vad fick hon se?
Jo, en gammelmoster som log och skrattade och var på det ena kalaset efter det andra. Fullt med folk och glada människor.
Inga sura miner och ingen dysterhet.
Så egentligen hade hon haft ett ganska bra liv.
Men eftersom vi tillät henne att ständigt ha offerkoftan på sig och kände oss skyldiga så fortsatte hon ju att gnälla och tycka synd om sig själv.
Nu menar inte jag att man inte ska få krisa och tycka att livet är skit ibland, men jag har svårt för de som inte tar ansvar för sina liv och skyller på andra.
I såna lägen är det bra att jobba med sin tacksamhet. Att påminna sig om allt som faktiskt är bra i ens liv. Själv brukar jag varje kväll tänka igenom vad jag är tacksam för. För trots Amandas cancer, mammas död och tusen andra kriser så har jag väldigt mycket att vara tacksam för.
Och så tror jag det är för de flesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar