Tänker mycket på mamma och om vi kunde ha gjort något mer för henne nör hon levde.
Såklart kunde jag ha gjort det, det kan man alltid.
Men samtidigt måste man tänka på sin egen förmåga och vilken kraft man har.
Och utifrån det så har jag gjort allt i min makt för att mamma skulle ha det gott och bra under sin sista tid i livet.
Just nu känner jag mig trött och det är svårt att tänka på att jag ska börja jobba i morgon. Sommaren har inte inneburit någon vila och tanken på en lång höst lockar inte.
Men det är väl som vanligt att det är en dag i taget som gäller.
Och att försöka vara så kärleksfull som möjligt, både mot mig själv och mot min omgivning.
Ett sätt att se framåt är ju att betrakta de små kläderna som Jakob hade som bäbis. Jag har tvättat allt och nu ska det överlämnas till Jakob och Pilla när de ska få barn till hösten.
Ja, livet fortsätter och jag är övertygad om att mamma är med oss, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar