Hedersuppdrag

Häromdagen ringde någon från hembygdsföreningen och frågade om jag ville skriva om min mormor till föreningens årsskrift.

Jag blev så glad och hedrad att få det uppdraget.

Allas mormödrar är naturligtvis speciella men min mormor hade också en stor betydelse i samhället. Hon förlöste barn, var en själasörjare av Guds nåde och besökte alltid de avsides tagna som hon uttryckte det.

När hon dog 83 år gammal stod vuxna karlar kring hennes kista och storgrät.

För mig var hon förstås den finaste och vackraste som fanns.

Och en dag som denna önskar jag att jag en gång till fick gå hem till henne och dricka kaffe och äta macka med kokt medvurst på.

Och för en stund få känna mig liten och omhändertagen.