Jag har haft långledigt som bland annat inbegripit VAM. Det vill säga vård av mamma.
Vi var hemma hos henne och röjde bort en massa från hennes målarrum. Vi åt och fikade gott och mamma sov middag i sin egen säng och jag satt en bit ifrån och stickade och tittade på hur skönt hon vilade.
Allt var rofyllt.
I förmiddags var jag på gudstjänst på Sten Sturefestivalen och jag träffade en fin vän som jag känt länge. Jag fick ta del av hans dikter, starka texter som verkligen berörde mig och jag tänkte på att med vissa människor så är det så att de försvinner inte ur ens liv, fast man kanske trott det ibland.
Själva gudstjänsten var underbar och det som starkast fastnade hos mig var när en kille med Downs stod på scenen och bland annat berättade om när han föddes och läkaren sa till hans föräldrar att han aldrig skulle klara av att göra något i livet.
Och nu stod han där och sjöng på sina egna villkor och delade sina upplever med oss i publiken. Så självklart och så fantastiskt.
Och nu spelar jag Pavarotti och Sinatra när de sjunger My way och jag tänker på det som blev min väg i livet och hur den fortsatta vägen ser ut.
Det är stort att få leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar