tisdag 5 augusti 2014

Det aningslösa förtroendet

Och idag kom äntligen regnet och det var så välsignat.
Både för mig och naturen var det välsignat.
Och jag tänker på den stora skogsbranden i Västmanland och är innerligt tacksam att jag inte är informationsansvarig där.
Vilken utmaning säger jag bara.

Och annars har jag fått ett kort i min hand där vi står en massa ungar och ler mot fotografen. På väggen bakom oss tror jag det står blod och eld och jag står längst fram eftersom jag är bland de minsta. Skulle tro att jag är kring fem år och en liten blåvinge i Frälsningsarmén i Nässjö. Jag ler glatt mot fotografen och bakom mig står en av mina kompisar från brandstation. Jag har en grå kjol med hängslen som mamma hade sytt och luggen är rak och hemmaklippt.
Hela bilden är rörande på något sätt och blir till en metafor av barndomens aningslösa förtroende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar