Tidigt i morse vaknar jag av att telefonen ringer. Hör mammas svaga röst som säger att hon är jättesjuk och jag måste komma och öppna för ambulansen.
På något sätt får jag på mig kläderna och åker den korta vägen hem till henne.
Kommer in och ser att hon har svårt andas, ringer SOS igen för att kolla hur långt bort ambulansen är. Turligt nog tar det bara en halv minut innan den är på plats.
Min syster kommer och vi sitter på trappan och väntar på att ambulanskillarna ska behandla färdigt så att de kan åka med mamma till lasarettet.
Till slut kommer de ut och syrran och jag packar ihop lite saker till mamma och åker hem till oss själva för att klä oss lite ordentligt och kanske äta en banan på vägen in till sjukhuset.
Väl framme på hjärtintensiven så möts vi av fantastiska sjuksköterskor som med proffsigt handlag tar hand om vår lilla fina mamma och hjälper henne att återfå sin andning.
Efter att ha varit hemma och ätit lite var vi åter en sväng till Eksjö för att konstatera nu mådde hon bättre och det är inte längre någon fara för hennes liv.
Hurra för den svenska för välfärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar