Cancer

Sitter och kollar på cancergalan. Gråter av alla berättelser och tänker på hur många som drabbas dagligen. 

Många överlever, en del dör.

Alla berörs.

Självklart tänker jag mest på vår älskade Amanda. 

Allt lidande hon har gått igenom, nästan övermäktigt att förstå.

Men också den otroliga glädjen att hon finns kvar hos oss.

Livet är så skört och det vet vi, ändå lever vi inte efter den insikten.

Arvet efter mamma

På tisdag är det sex månader sen mamma dog. Tänk att tiden ändå går fast det det händer svåra saker i ens liv. Fortfarande har jag massor av tavlor och böcker efter henne som jag inte har placerat ut någonstans. Men jag tror på att vissa saker får ta tid; det måste få ta tid helt enkelt.

Tänker också på hur det var direket efter begravningen, när vi skulle börja ta rätt på hennes saker. Många av hennes hushållsgrejor lade vi i kartonger som skulle till Erikshjälpen. 

De där kartongerna stod i ett hörn av lägenheten och jag tänkte inte så mycket på dom innan jag en dag blev stående och betraktade innehållet i dom.

Där var hennes lilla sil hon hade när hon rensade jordgubbar och där var hennes träslevar och kakburkar. Det slutade med att jag tog med mig mycket av hennes hushållsgrejor hem.

Och nu är de en mycket betydelsefull del av arvet efter mamma. 

Självklart är det stora arvet hennes förhållningssätt till livet och hennes roliga och inspirerande sinne och den människa hon var, men sen kommer faktiskt de triviala hushållsredskapen. För det är nämligen där jag kan se hennes händers arbete och hennes lust till god och rejäl mat och härliga kakor. 

En ny början.

Idag började jag jobba igen efter julledigheten. Visserligen var jag på jobbet i måndags men då handlade det mest om att rensa mejl och skrivbord och känna att jag börjar på ny kula igen. Det är alltid en sån härlig känsla när det nya året börjar. Allt är blankt och nytt och alla möjligheter finns kvar. Önskar så att jag kunde bevara den känslan hela tiden. För det är ju så det egentligen är; möjligheterna finns ju där även om man inte alltid tror det.

På lördag ska P och jag tapetsera fondväggen i vårt blivande TV-rum. Ska bli spännande att se hur det blir. Spännande också att se hur vi kan samarbeta kring detta.

Annars vill jag mest sticka. Har inte haft så mycket sticklust under hela hösten men nu har den väckts till liv igen. Är väldigt tacksam för det för jag märker hur bra jag mår när jag får skapa med mina händer.   Stickningen är en stor del av mitt liv som jag älskar så mycket.

Först ut är en sjal som jag lovade min kompis Margareta när hon fyllde i augusti. Nu är den strax färdig så det känns himla kul att få ge bort den.

  

Trettondagsafton

Idag kom Jakob och Pilla och lilla Elsa och käkade lunch. Även syrran kom. Blev en så trevlig stund. Särskilt roligt är det förstås med Elsa. Hon är så med nu och ler och försöker prata. 

Det är också så roligt att se hur fina hennes föräldrar är. Att de tar så bra hand om henne och har mognat så. 

Här har Elsa somnat i sin mammas famn.

Så sött.

Nyåret

Det har varit fina dagar.

Jag har träffat underbara lilla Elsa och Jakob och Pilla. Vi pratade och fikade.

På nyårsafton åt vi hummer, oxfile och glass och drack vin och champagne. Vid tolvsnåret gick vi ner till Ingsbergssjön och såg alla fyrverkerier.

Det var mäktigt.

Innan vi gcik hem och drack Irish coffee gick vi runt sjön och det var så vackert.

Nyårsdagen blev det pizza med P:s son med sambo.

Och i går var det julmat tillsammans med P:s föräldrar, syster och systerdotter.

Alla så trevliga och mysiga.

Mellan all mat har vi spelat TP och njutit av varandras sällskap.

Det är gott att vara så lycklig tillsammans med P.