Bara så ni vet

För övrigt är mitt hus bebott nu när jag är borta ett par dagar.

Resfeber

Håller på att packa inför resan i morgon.

Stannar upp ibland för jag är så glad.

Fick nämligen beröm idag och inget värmer så gott som det.

Om man känner att det är förtjänt vill säga.

Tänk om vi människor kunde bli bättre på att säga bra saker till varandra.

Vi skulle inte bara ha en bättre värld, vi skulle också må mycket bättre inombords.

Nu ska jag fortsätta packa.

Jag lider bestämt av resfeber tror jag.

Lycklig

Och det är söndag och mulet och jag sitter och skriver vid datorn.

Efter många timmar går jag ner i köket och gör en paj till middag.

Det har varit en underbar helg och jag är så lycklig.

Och som lök på laxen så åker till London i slutet av veckan tillsammans med syster yster.

Min vy just nu

Skönt att det är fredag, ska visserligen jobba i helgen men har ändå fredagskänsla.

Snart blir det vin och middag, men innan dess måste jag dammsuga lite.

Men bara lite...

Nytt

Har fått hjälp med att sätta upp en hylla i TV-rummet.

Är så himla nöjd för det blev så snyggt.

Nu ska jag bara byta klädsel på soffan och fixa nya kuddar också.

Fortsättning följer...

En dag som denna

Kommer hem, lite trött och blek.

Har varit och är mycket nu.

Men så ligger denna underbara bok i brevlådan. Den handlar om en Boråskvinnas garderob genom livet. Hon hade råd att köpa kvalitetskläder och hon har vårdat dem ömt genom livet.

Det är ganska unikt att någon har sparat sina kläder så länge och därför gjordes den här boken som en slags dokumentation. 

Väldigt fina bilder och texter.

Och allt blir en njutning för mig, denna annars så flärdfria dag.

Gränslöst

Det är så vackert nu tycker jag. Och jag blir alltid glad när jag kommer hem till min lilla glasveranda.

Försöker alltid ha några små stilleben där att njuta av och tog några bilder förut så ni kan kolla lite också.

Inget märkvärdigt, men sånt som jag tycker om att omge mig med.

 För övrigt är det en alldeles underbar dag idag.

Idag kom svaret på den MR lilla Amanda gjorde förra veckan. 

Och allt var bra.

Jag tror aldrig jag vänjer mig vid oron som det är att vänta på svaret. Och jag vänjer mig heller inte vid den oerhörda lyckokänslan när man kan pusta ut och glädjas åt ett bra provsvar.

Min tacksamhet vet inga gränser.

Inte heller glädjen.

En historia i tiden

Det finns berättelser- och så finns det berättelser.
Och berättelsen om Therese Andreas Bruce tillhör definitivt den senare kategorin.
Jag citeraren artikel i Svenska Dagbladet 3 november 2013.

"År 1824 övertalar den 16-åriga Therese Bruce (1808–1885) sin far att få genomgå en undersökning om könstillhörighet. ”Om jag ej får gå med Byxsor kan jag inte lefva”, förklarar Therese, och får sedan det intyg som behövs för att byta kön. Fadern ger sin nyblivne son namnet Andreas och tar hand om det juridiska. Nästa söndag sitter Andreas på männens sida i kyrkan, och resten av sitt liv lever han som man.
Ordet transsexuell fanns inte på 1800-talet. Men ordet hermafrodit fanns, och det var det en läkare klassificerade Andreas Bruce som. ”I hög grade Hermaphrodite eller tvåkönad”, men något mera man än kvinna. Bruce växte upp på Gotland, där omklädningen, som han själv kallar sin könskorrigering, blev omtalad under en tid men sedan glömdes bort. De memoarer som han skrev i 70-årsåldern har bevarats som ett handskrivet manuskript hos hans släkt. Först nu finns Bruces levnadsbeskrivning att läsa för allmänheten, genom släktens försorg och i en gedigen utgåva av litteraturvetaren Inger Littberger Caisou-Rousseau: Therese Andreas Bruce (Makadam förlag, 416 s).
Det är ett dokument som helt saknar motstycke. Inte för att det inte fanns fler personer som växlade kön under samma period – det gjorde det – men mycket få har skrivit ner sina egna livshistorier. Den forskning som finns har utgått från rättsprotokoll, skillingtryck och andra dokument. Det är berättelser om transpersoner, men mycket sällan av. Bruces levnadsbeskrivning är en realistisk och självupplevd redogörelse av hur det var att genomgå en könskorrigering på 1800-talet. Det är en historia som vi hittills bara har kunnat gissa oss till".

Vill du läsa mer kan du klicka här.

Det finns också en filmatisering av när Inger Littberger Caisou-Rousseau tillsammans med Hilbert Björkdahl (för övrigt släkt i rakt nedstigande led med Therese Andreas Bruce) skildrar hur livet blev sedan Therese började leva som man.
Ta er tiden att titta på filmen.Det är en makalös berättelse och synnerligen aktuell en dag som denna när tidens omständigheter fortfarande gör sitt bästa för att vi inte ska få vara dom vi är.

Här kan ni se filmen om Bruce.

Och slutligen; boken finns att köpa här.
För övrigt fantastiskt skriven av Inger Littberger Caisou-Rousseau.

En ny värld

Varit på Elmia idag och kollat på husbilar. Jösses vilka monsterbilar det finns. Den här exempelvis kostade tre millar. Så jag får nog spara ett tag till...

Blomsterfredag

Med en liten blomkavalkad vill jag önska alla en skön helg.

Här vankas det snart middag tillsammans med en fining.

I morgon blir det trädgårdsarbete samt korrekturläsning.

Och på söndag är det förstås röstning och så blir det en tur till husvagnsmässan på Elmia.

Det är spännande att leva...

Önskan

Städar lite, men inte så mycket som jag vill.

Önskar så att det var mer balans i tillvaron.

Älskade måndag

Stickar sjalen Solution i filisilk från Tant kofta.

Rolig stickning som man helst vill sticka på hela tiden.

Annars har jag idag varit på mitt första corepass.

Väldigt härlig träning och effektiv.

Har redan träningsvärk.

Kommer nog inte kunna gå i morgon.

Nu ska jag plocka lite i köket och sen får det bli ett underbart bad.

Det är så härligt med vardagar och att få njuta av nuet.

Livet måste levas

Igår hade Sävsjöflickorna sitt årsmöte. Underbar mat och gott vin. 

Samt goda samtal.

Vid mitt bord pratade vi bland annat om hur vi hanterar förluster i livet. Vi hade alla varit med om svåra saker, sånt som nästan är oöverstigligt svårt.

Men vi var eniga om att hur svårt det än är eller har varit, så måste man till slut ändå gå vidare och leva sitt liv.

Livets kraft tar över och det är väl där hoppfullheten finns när allt är tungt och svårt.

Det är gott att kunna ha sådana samtal en vacker kväll i september.

Ingen ide

Det är orostider i mitt liv just nu.

Men jag försöker intala mig att det inte tjänar något till att hålla på och oroa sig.

Det blir som det blir ändå. 

Oro eller inte.

Det glöder

När jag tittar ut genom sovrumsfönstret så ser jag att hösten har kommit på riktigt. 

Det är så vackert så hjärtat fylls av vemod och vill brista.

Avskedets tid har kommit men störst av allt är kärleken.

Vi närmar oss nu slutet på boken och jag inser vilket stort projekt det är.

Jag känner mig oerhört stolt över mitt arbete och är glad och tacksam att jag orkat genomföra det.