Kvällens dikt

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter,
min trädgård är full med skärvor.

Edit Södergran

Meningslöshetens triumf

Idag kom Åsa och Amanda hem. Jag lagade middag och bjöd även mamma. På eftermiddagen blev det våfflor i mitt nya våffeljärn. Det är himla gott, borde göra det oftare.
Njöt av att få vara med Amanda.
Få pussa på henne, sjunga med henne och bara vara.
Klappa de småbarnsknubbiga händerna och ge all kärlek jag är mäktig att ge.
Tänker på allt hon gått igenom.
Alla sövningar, alla cellgifter och all strålning.
Alla stick och sprutor.
Ofattbart och omänskligt mycket när man bara är drygt fyra år.
Men tänk så många barn som varit med om samma saker som hon.
Det är meningslöshetens triumf.

Helhjärtat

Lite trött efter en omtumlande vecka i mitt liv.

Lyssnar på musik som berör.

Är glad.

Läser följande i boken "Hitta hem till dig själv" av Jon Kabat-Zinn:

 "Livet är enastående intressant, avslöjande och hänförande när vi ställer upp helhjärtat och uppmärksammar detaljerna".

Kan bara hålla med.

Lyx

Det är troligen så att jag har Sveriges bästa hemlisvän. 

Kolla bara vad jag fick av henne en härva lyxgarn, wollmeise (mera grön i verkligheten), senaste Pompom och lakritspulver från Lakritsfabriken.

Helt underbart alltihop.

Så tack fina Signe, mitt i livet.

Ut i tomma intet

Idag fyller en av mina vänner 60 år. 

Vi har känt varandra sen vi var 20 år ungefär.

Som vanligt står jag där och undrar var tiden tog vägen. 

Fylld av glädje över vår vänskap, men också av vemod av tidens gång.

Ikväll avslutade jag också vårens kurs i mindfulness.

Det har varit så givande för mig att få lära ut vad jag kan.

Och härligt att få träffa nya människor.

Men nu blir det skönt att få ha fria kvällar och göra vad jag vill.

Och hjärtat brinner för att få sitta och lyssna på bra musik och bara titta ut i tomma intet.

Tacksam

En härlig dag är snart slut.

Jag är så tacksam för allt jag får vara med om.

Så glad för livet.

Kraftfulla medmänniskor...

Före jul stickade jag och flera andra sockar till ett barnhem i Kenya.

Igår träffade min syster och jag tjejen som tog med sig sockarna till Kenya.

Hon berättade hur väl de passade och att de kom till sån nytta.

Jag blev alldeles tagen av hennes berättelse, det är fantastiskt vilka människor det finns som åker ut i världen och räcker ut sina händer till sina medmänniskor.

Jag önskar att jag hade den kraften och det modet.

Men tills vidare får jag väl fortsätta att sticka sockor.

Bokslut

Vilken underbar fest jag var på igår.

Italiensk buffe', gott vin och fantastiska människor.

Så tacksam att få vara med.

Idag har syrran och jag varit och kollat på ett visningshus som Rörvikshus har byggt i Rörvik.

Väldigt trevligt men allt var inte i min smak. Gillar inte när det är fönster från golv till tak överallt. Enligt mig blir det som att bo i ett skyltfönster.

Så det är ju tur att det inte jag som ska bo i huset.

Och nu är det kväll och jag spelar underbar musik och fixar lite här hemma.

Och när jag i morgon går och jobbar så vet jag att den här helgen har delat in mitt liv

i före och efter.

Hur det än blir så är det före och efter.

Men det är inget jag kan berätta om här.

Dags igen.

Festskorna står redo, nu blir det mingelfest för att fira våren.

Trevliga vänner ordnar detta och det ska bli så himla kul.

Skön lördagkväll önskar jag er alla som tittar in hos mig.

Tiden kommer

Ärligt talat var jag rätt trött när vi stack till Kulturhuset ikväll.

Men så fort jag kom dit försvann all trötthet och jag blev uppslukad av Hepstars nostalgiska låtar som spelades på ett fantastiskt bra sätt.

Tårarna kom flera gånger när alla minnen från förr invaderade mig.

Kära nån vad tiden har gått fort.

 Men som Svenne H sa:

-Tiden kommer.

Nostalgi

Jag skulle vilja sticka mig en sommarsjal i dessa färgkombinationen.

Så vackra!

Men först ska jag gå och lyssna på gamla Hepstars ikväll.

Bandet firar 50-årsjubileum på Kulturhuset här i stan och det blir 

nog en nostalgitripp av Guds nåde.

För mig är det också 50 år sen jag var Svenne Hedlunds största fan.

Vilken känsla

När min mobil ringde i eftermiddag så var jag upptagen med en intervju så jag svarade inte.

Såg ändå att det var min dotter som ringde.

Och jag förstod varför hon ringde.

Nu hade svaret på Amandas senaste MR kommit.

Medans jag gjorde klart intervjun kom det ett sms.

Höll andan när jag läste det och började sen gråta, av glädje.

Amandas MR var perfekt, ingen cancer någonstans.

Tack gode Gud och alla som bett.

Och tack Amanda för att du är en sån fantastisk kämpe.

Själen i morgonrock och tofflor

Idag har jag varit hemma och haft semester.

Låtit själen gå i morgonrock och tofflor som författaren Thomas Sjödin uttrycker det.

Städat bland alla stickmönster, lagat en god middag, tagit hand om mig själv.

Jag har känt ett så starkt ljus omkring mig idag, som om någon - Gud kanske? - viskar i mitt öra att jag kan vara lugn nu, jag behöver inte oroa mig mer.

Och det där ljuset letar sig fram i mina ögon och i mitt leende och bär mig in i framtiden.

Trygghet på smörgåsen

Och det regnar när jag åker från jobbet och jag tar svängen förbi Konsum och köper leverpastej. Egentligen gillar jag inte charkuterier men just leverpastej köper jag ibland. 

Det är som att bre trygghet på mackan. 

Dricker också bästa teet just nu; Roibos med kaktus och apelsin. Som en sommardröm i tekoppen.

Kanske hela livet är en dröm?

Slut som artist

Vissa dagar måste jag bara ta det väldigt lugnt; reflektera och bara vara.

Idag har det varit en sån dag.

On the memory lane

Blev en så rolig kväll igår. Vi gjorde en urgod fisksoppa och pratade och pratade.

Margareta och jag ses ju varje vecka och är tighta, men Kerstin var det så länge sen jag träffade. Och nu kom jag ihåg varför det var så ledsamt när hon flyttade till Linköping. Eftersom hon sov över så hann vi som tur var prata en hel del i dag också.

På eftermiddagen uppvaktade jag Knut, som jag är god man för. Han fyllde år i veckan och det blev en trevlig kaffestund.

 Därefter for jag till Nässjö och fikade med Jakob och Pilla. Vi körde en runda i stan, bland annat förbi huset där vi bodde en gång i tiden. Blev lite vemodig när jag såg fönstret där syrran och jag hade vårt rum. Mindes den där 60-talskänslan av att allt var möjligt. Mamma hade en egen liten folkvagn och pappa byggde sommarstuga vid en vacker sjö. På vintrarna åkte vi konståkning när fotbollsplanen spolades och när vi stelfrusna och trötta kom hem fick vi choklad med vispgrädde och Skogaholmslimpa.  Varje vecka åkte vi med pappa till bibblan och lånade massor av böcker. Och mamma sydde nya kläder till våra Barbiedockor så fort hon hade tid. 

I huset ovanför oss bodde Lennart Larsson som jag avgudade men jag var så blyg så jag vågade inte säga något om detta till en endaste.

Men så föreläste jag på försäkringskassan i Vetlanda. Efteråt kom det fram en man och frågade om jag gått i Runnerydsskolan och kände jag i så fall igen honom?

Det var Lennart Larsson och nu kunde jag äntligen berätta om min varma förälskelse för typ 50 år sen. Han skrattade och sa att han hade känt likadant men varit för blyg för att berätta.

Kontentan av detta måste väl ändå vara att man ska berätta hur man känner. Livet är för kort för att vara tyst.

Reunion

Lite trött efter en halvhängig vecka med förkylning, munsår och migrän.

Men nu står krispiga tulpaner på köksbordet och om en stund kommer två vänner, Margareta och Kerstin, hem till mig. Vi ska laga mat ihop, dricka lite vin och prata ikapp oss om allt som hänt sen sist.

Glädjer mig så åt vår återförening, det är nog typ sex år sen vi tre var samlade. 

Annars är jag just nu glad åt livet, det är generöst mot mig.

Trevlig helg till er alla.

Hjärtats pelargoner...eller nåt.

Och det är sol i hjärta och sol i sinne

Och inga blommor har jag inne.

Därför tog jag en tur till Granngården och köpte pelargoner.

Sen åkte jag rundan Skepperstad, Hultagård och Torset.

Jag brukar göra det när jag behöver tänka lite extra på saker och ting.

Det hjälpte dock inte idag. Jag blev bara hungrig och 

for hem och lagade mat istället för att tänka.

Lika bra det.

Mörk dag

Igår fick jag migrän på jobbet och var tvungen att gå hem. Var hemma idag också för huvudvärken ville inte gå över. Har sovit mesta delen av dagen men mellan dimmorna trängde nyheten om den mördade svenske korren in.

Så fruktansvärt, så meningslöst.

Världen känns så mörk just nu.

En söndag i vårens tecken

Det är söndag och jag tar in krokus från trädgården och förvånas över värmen och det ljumma som möter mina kinder när kag kommer ut.

Donar inomhus samtidigt som jag får lite ångest över att jag inte städade i trädgården i höstas. Men jag vet ju att då var jag fortfarande ganska dålig och jag orkade inte helt enkelt. 

Nu känns allt i min trädgård som typ; det som göms i snö kommer upp i tö...

Kanske orkar jag vårstäda lite i veckan.

Om en stund kommer deltagarna i min mindfulnesskurs och det ska bli så kul att ses igen.

Brukar alltid bli fina samtal och diskussioner.

Ljummen kvinnodag

O dear, så trött jag är.

Har varit en härlig dag, lång sovmorgon, fika hos fina mamma, två timmars övning av linedance...

Och nu sitter jag här, uthälld i soffan.

Ska äta lite sallad snart och sen blir det stickning.

Egentligen borde jag skriva något klokt om kvinnodagen, det är väl magstarkt att det ens ska behövas en sån dag. Och när jag tänker på den könsmaktsordning som fortfarande råder så blir jag heligt förbannad. 

Jag undrar om lilla Amanda, mitt barnbarn, kommer att få uppleva den dagen när kvinnor och män har lika löner?

Äntligen

Äntligen fredag.

Äntligen sovmorgon.

Äntligen tid för att kolla igenom mina stickbeskrivningar och sortera dom också för den delen.

Tror jag ska sticka den här tröjan till Jakob, min fina son.

Giftemål

För två veckor sen fick denna bedårande bukett med ranunkler när jag hade fest.

Nu går den mot sista versen men blommorna är ändå så vackra.

När jag gifter om mig så ska jag ha ranunkler i min brudbukett.

Det är solklart så...

Skymningsvila

Kurar skymning i soffan i vardagsrummet.

Lite trött och frusen lade jag mig här efter jobbet, känns som om jag vill ligga här hela kvällen.

Älskar att ligga här, bara vara och låta tankarna vandra som dom vill.

En dag att minnas

Idag har det varit en lycklig dag som jag kommer att minnas länge.

Först ett fint samtal som förhoppningsvis blir till en bra text.

Sen ett ännu finare telefonsamtal.

Och ikväll berättade jag om mindfulness för ett gäng företagare.

När jag hunnit en bit in i föredraget höll jag på att svimma för det var så varmt i lokalen.

Men jag gjorde aldrig det.

Och det blev jag ännu mer lycklig över.

Hokus pokus

Befinner mig fortfarande i ett garnrus efter helgens stickkalas. 

Men jag vaknade raskt upp när jag kom till jobbet och började jobba. 

Kändes lite motigt till en början för jag tyckte att tekniken svek mig och jag kom inte riktigt ur den där stickbubblan jag befunnit mig i sen i fredags kväll. 

Men när sen fina Ida, som jag jobbar tillsammans med, berättade att 35 sidor är helt färdiga och satta och 23 sidor är nästan färdiga, så kändes allt så hoppfullt och kul igen. 

Det är roligt att skapa en bok, välja bilder, skriva bra och känna att det är ett flöde. 

Och nu, simsalabim, så är jag i det flödet igen.

Häftigt nörderi

En häftig helg är till ända.

Jo, för det är häftigt att en fin vän hos sig och sen tillsammans sticka och klappa på garn en hel helg.

Stickkalaset i Vrigstaf genomfördes för tredje gången och känns numera som en tradition. 

Trevliga människor och god mat och garnförsäljning är ett svårslaget koncept.

Det är inte bara jag som tycker, utan typ 50 andra kvinnor också.

Och jag tror Ulla var nöjd också innan hon tog bilen och åkte hem till nyköping i snöyran.

Goda dagar nu

Sitter och summerar dagen.

Den har varit fin och rolig med mycket garnklappande och massor med stickning.

Och roligt prat med fina vännen Ulla förstås.

Det är gott.